Lika som kärlek – Sammanliggningen i Lubboträsk, 2010

Lika_som_karlekHon stirrade som förhäxad på hans färggranna benlindor. Blått och illande rött, varifrån kunde han komma? Främmande men besynnerligt bekant. Som var han en släkting, en gelike, och hon drog efter andan, som en kär gammal vän.

Sedan hon samlat sig något skar hon snabbt och demonstrativt stjälken av en rova, delade den mitt itu och granskade maskhålen med en iver som hängde nu hela den kommande vintern bara på denna rot.

Men det var benlinorna hon såg, hans leende. Då böjde han sig ner över henne. Böjde sig djupt ner över henne så att hans skugga helt täckte hennes och frågade om husbonden fanns hemma.
Hans röst var låg och förtrolig och flöt samman och blandades med hennes. En så märkvärdig karl!
Husbonden flämtade hon, husbonden?
Ja, Nils, svarade han, för hon var väl hans hustru?
Då nickade hon, oförmögen att tala, och pekade upp mot gården. Där någonstans vid kohägnan, ladan eller bakom fähuset skulle han nog kunna befinna sig, mannen hon var gift med.

I berättelsen om Margareta Johansdotter har Anita Salomonsson fångat ett gripande kvinnoöde från fattigsverige. Tiden är 1800-talets början. Platsen är Västerbotten.

Kommentera